Clilstore Facebook WA Linkedin Email
Login

This is a Clilstore unit. You can link all words to dictionaries.

24. Hur man ska lära sig dikter

När jag var fyra år gammal, hade vi en sommaravslutningdagis. Barnen lärde sig dansa, sjunga och spela teater för att göra en föreställning för föräldrarna.

Jag var stolt att jag fick berätta en dikt (som heter Idas sommarvisa) – helt själv! Vilken stor ära!

Du ska inte tro det blir sommar
Ifall inte nån sätter fart
På sommarn och gör lite somrigt
Då kommer blommorna snart.
Jag gör så att blommorna blommar
Jag gör hela kohagen grön
Och nu så har sommaren kommit
För jag har just tagit bort snön

Jag övade och övade hemma, och mina föräldrar blev tokiga av att höra samma dikt om och om igen. Slutligen, blev det avslutning, allt gick bra, och det var dags att åka till min mormor.

På tåget till mormor var det mycket folk, alla sittplatser var upptagna. Resan var två timmar lång. Halva vägen igenom, stod jag plötsligt upp på sittbänken och berättade högt så att alla i vagnen hörde:

Du ska inte tro det blir sommar
Ifall inte nån sätter fart
På sommarn och gör lite somrigt
Då kommer blommorna snart
Jag gör så att blommorna blommar
Jag gör hela kohagen grön
Och nu så har sommaren kommit
För jag har just tagit bort snön

Efteråt bugade jag och satte mig ner. Alla i vagnen blev glada och applåderade till mig.  Ett par minuter senare ställde jag mig upp igen och deklamerade en gång till:

Du ska inte tro det blir sommar
Ifall inte nån sätter fart… (och så vidare)

Folk som satte i vagnen log, men applåderade inte längre.

Jag var nog uttråkad, för att jag reste mig upp igen och började deklamera:

Du ska inte tro det blir sommar
Ifall inte nån sätter fart
På sommarn och ...

Mamma drog mig ner och försökte tysta ner mig. Folk som satte i vagnen skrattade till.

En minut senare reste jag upp mig igen och började hela historien om: ”Du ska inte tro..:”. Jag brydde mig inte längre om att sätta ner mig, och inte om att min mamma drog mig ner i kjolen och viskade att jag måste sluta. Jag stod där och tjatade ”Du ska inte tro…” gång efter gång. När jag ”du-ska-inte-tro”-ade femtonde gången, ylade folk på tåget av skratt, några torkade tårar.

Jag blev nog nöjd just då, för plötsligt satte jag mig ner och tystnade. Den riktiga bomben kom tio minuter senare, när ett annat barn på tåget ställde upp sig på bänken och deklamerade: ”Du ska inte tro det blir sommar…” Det blev först tyst på tåget, men sen – min mamma minns fortfarande - bokstavligen hela vagnen ramlade av sina platser och låg platt av skratt.

Ja, så där ska man hjälpa andra att lära sig dikter!

 

© SwedishFromScratch

Clilstore Lyssna på Idas sommarvisaTill text 23Till text 25

Short url:   https://clilstore.eu/cs/10546